 |
|
|
 |
|
Christina och Jan har bestämt sig. Kito får ett nytt bra hem hos dom i Högsered i Skåne. Allt gjordes upp när vi var på Böda, då hade han varit hos dom på prov i en månad. Det känns väldigt bra, han har fått en speciell plats i våra hjärtan.
Vad vi har saknat varandra
Vad vi har saknat varandra
Vi fick åka till Nyköping och hämta Panter (Sotige Sacco) akut i går. Chaterina som hade honom på foder insåg att han inte skulle bli någon tävlingshund,det var ju det hon hade hoppats på. Därför beslöt vi att försöka få ut honom till en familj som sällskapshund. Han kom till ett par i Nyköpingstrakten där han var i fem dagar. Sedan hade han nafsat ett barnbarn när de lekte med en boll. Om det var barnet eller bollen han ville åt vet inte jag. Men de valde att lämna ifrån sig hunden och det var bråttom. Chaterina var borta ett par dagar så det fick bli vi som satte oss i bilen och hämtade honom. Av en tillfällighet nämde jag det till Anneli (vår dotter) och hon hade börjat fundera på en ny hund eftersom hon har Sizka som är 12 år och har börjat få juvertumörer. Så Panter flyttade samma kväll som vi hade hämtat honom. Hoppas att det fungerar med "hoffen Dimma" och honom så han får stanna där.
Nu har det gått en vecka sedan Kito flyttade till sitt nya hem. Vi har fått rapporter om hur det går. Katten och han är inte riktigt på samma linje än, men det löser sig nog så småningom. Hästar och får har han fått bekanta sig med, sådana djur hade han aldrig sett förut. Han behöver fortfarande tid att ta kontakt med främmande människor, men får han ta det i sin takt går det bra. Vad jag förstår är Christina och Jan nöjda med honom. De kan ha honom lös för det mesta och han vet var han hör hemma. Det är kanske inte så lätt att flytta från mamma, syster och gamla faster när man är över 10 månader. Här hemma har våra hundar slutat att titta efter om han inte kommer snart. Nu får Deréce ställa upp och leka med Bixie på morgonen. Det var den tiden på dagen de rasade runt som värst.
Vill ni verkligen ha mig?
Vill ni verkligen ha mig?
Kito har flyttat hemifrån
I dag 1 aug. är stämningen lite dämpad hos Johanssons. Kito har blivit en stor pojke och flyttat hemifrån. Han har flyttat till Christina och Jan i Högseröd i Skåne. Hoppas att de kommer att trivas med varandra. Att han får det bra vet vi, de har haft Morriz i 12 år som också kommer härifrån. Han fick somna in för några veckor sedan. Det svåra för dom är att inte jämföra honom med Morriz för på 12 år har man ju hunnit bli samspelta. Här är det lite tomt, men vi har ju tre andra.
Jag blev Bir och fick mitt andra cert i Ransäter
Jag blev Bir och fick mitt andra cert i Ransäter
Snart nio månader. De var på en liten utställning i Åseda kr.himelsfärdsdag. De fick ganska fin kritik men inget hp. Eftersom de mest gick på två ben var det svårt för domaren att se några rörelser. På fredagen åkte vi till Vänersborg för att ställa ut de vuxna och träna valparna på att se och höra att det finns andra hundar runt omkring. Vi var på dom hela tiden, så det gick riktigt bra. Lyckan var total när de kom hem och fick springa på tomten. Innanför kompostgallret är ju möjligheten att rasa ut begränsad.
Bixie och Kito är nu åtta månader. Efter utställningen i Moheda har vi försökt socialisera de små "räddhararna". Vi har varit på hundklubben flera gånger och det har blivit lite bättre för varje gång men de är långt ifrån bekväma med andra hundar. Till helgen skall vi till Hässleholm. SKK har uts. på lördag och FUR på söndag. Då skall de bo i husbilen för första gången i sitt liv. Vi får se hur det går.
Bixie och Kito är nu sju månader och har varit på sin första utställning. En inofficiell liten utställning i Moheda 6-7 mil härifrån. Vi tog ut tidigt för att vänja valparna vid platsen eftersom de är väldigt fega och inte alls socialiserade. Det gick inte så bra, de var rädda för andra hundar och Kito hade väldigt svårt för att hålla tyst. I ringen gick det inte så mycket bättre även om domaren hade stort tålamod. Bixie hade svansen mellan benen hela tiden medan Kito var lite bättre när han sprang runt i ringen. Det var inte några direkta fel på någon av dom exteriört, men domaren tyckte att de borde sociaiseras. Vi skall arbeta på det i sommar när de skall med ut i husbilen. Det blir kanske rena rama cirkusen och vi blir omtalade i hundvärlden.
Man skall aldrig tro att ens valpar är snälla och inte biter sönder något. Det är bara det, att de invaggar en i en falsk säkerhet. Jag har haft två par dåliga skor framme hela tiden sen de fick fri tillgång till huset som "lockbete". När de var riktigt små tuggade de lite men efter tillsägning lät de bli i ca fyra månader. Men nu har själva "fan" flygit i dom. Vid 4,30 vaknade jag av att jag hörde en duns som lät tyngre än av deras leksaker. Jo då, det var både mina skor och Rolands tofflor som de hade samlat ihop. Som tur är hade de inte gjort så stor skada. Men det blev till att gå upp ett par tre gånger till innan de somnade om vid 5,30. Då var jag så arg att det inte gick att somna om igen.
Nu är valparna snart halvåret. Bixie och Kito är som siamesiska tvillingar, det den ena gör, gör också den andra.De har jätteroligt hela tiden men jag väntar på att det skall bli vår. Jag vet att vi måste dela mer på dom så de blir mer självständiga, men det är ju inte så mycket folk och hundar ute om man går ut i samhället så länge det är vinter. Jag har aldrig haft någon mudi tidigare som är så mattokig som de här båda. Bixie äter all sorts skit hon hittar i skogen och även kottar, pinnar och ljung. Vi har tänkt ställa ut dom på en inoff.uts. i april. Skall bli spännande att se hur de uppför sig.
Nu är nyårsaftonen över. Bixie och Kito brydde sig inte ett skvatt om raketerna. Gnista och Deréce bryr sig inte heller, det kan ju ha påverkat de små. Jag funderade på hur många timmar vi har spenderat ure i kylan för att försöka få valparna rumsrena, det är många och det har varit kallt. En del dagar går det riktigt bra, men de får återfall då och då.
Nu är valparna vaccinerade mot rabies, så nu får vi vänta fyra månader och hoppas på att de har godkänt blodprov.
Nu som först har jag börjat koppelträna valparna. Kan inte skylla på tidsbrist, har bara inte blivit av innan. Det gick riktigt bra. Tyvärr har Kito blivit mer och mer avvaktande mot folk och saker han inte har brytt sig om tidigare. Det började när tre valpar flyttade och har blivit värre efter hand. Det är bara här hemma och när vi är i skogen som han känner sig trygg och busar med de andra hundarna. Har haft honom hos min bror en eftermiddag, då låg han under soffan mest hela tiden. Nu är valparna 3 månader, och både Bixie och Kito har fått sin första rabies-spruta. Allra roligast tycker de små, är att springa i skogen. Det gäller att hålla stigarna gångbara så de inte snöar igen. Det har snöat nästan varje dag och ett par dagar har det varit under - 20 grader, då stannade vi hemma. Nu har vi vaccinerat mot valpsjuka andra gången.
Stackars Kito, han har skadat sin ena framtass. Klo-kapslen har lossnat så han är riktigt ynklig när han kommer ihåg det. I kväll var det någon som provade nyårs-raketerna, men ingen av valparna brydde sig om det, får se hur det blir på nyårsafton, då skjuts det vilt runt omkring här.
Nu är valparna 10 veckor. Lite otur med vädret, för mycket snö för att man skall se om valparna kissar ute. Många gånger tycker de att det är skönare att huka inne i stället. Roland kom hem i dag, torsd. efter trippen till Kalix med Cosmo.
Valparna var med i skogen med de vuxna hundarna Gnista- Bella- farfar Pesto och så mamma Deréce förståss. De plöjde fram i 20cm nysnö utan problem, de var ju tvugna att hänga med de stora. När vi kom hem slocknade de, hörde inte ens när vi gick ner i källaren som är deras favorit-lekplats.
De flesta valparna har fått nya namn. Sacco heter Panter. Vinnie heter Sandy. Nezzie heter Kola.
Cosmo heter Milk. Nu skall jag försöka lära mig vad de heter. Nu är det mellan 40-50 cm snö här. Valparna syns inte när de springer i snön, men de har lärt sig att det går bättre att ta samma väg tillbaka i sina egna spår.
Nu är valparna 9 veckor. De börjar bli ganska duktiga på att göra ifrån sig ute.
Om allt går som vi har tänkt, flyttar tre av dom på lördag.
Lördag eftermiddag. Det börjar bli tyst och tomt i huset. Bara två valpar kvar. Cosmo och Nezzie åkte vid 12,00. De och Roland skall åka långtradare. Nezzie stiger av vid en rastplats i närheten av Trosa där nya matten Malin möter upp. Cosmo har en längre resa framför sig, han skall till Kalix och sin nya husse Manfred. Vinnie åkte på eftermiddagen. Hennes nya husse Magnus var här och hämtade henne. Deréce gnäller lite, men jag vet inte om det är efter Roland eller sina valpar.
På måndag eftermiddag fick Cosmo träffa sin husse och hans familj. Resan hade gått bra, han gillade att åka lastbil och få mycket uppmärksamhet. Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att valparna och deras nya familjer skall trivas med varandra.
Nu är valparna 8 veckor. De har varit hos veterinären och blivit besiktigade och fått sin första vaccination. De har också fått chips. Alla var friska och utan anmärkning.
I dag lördag har första valpen flyttat. Det var Sotige Sacco som flyttade till pappa och hans familj i Ösmo. Jag hoppas att de kommer att trivas med varandra.
Nu är valparna sju veckor. De sover mindre och mindre. De vill helst springa ut och in den mesta tiden av dagen. I dag regnar det så de stannar inte ute så länge. Det är bättre på altanen. Något som är bra är, att de inte gärna bajsar i sin hage. Det underlättar städningen mycket. I dag har det varit synd om valparna. Jag har varit i Växjö och köpt dom varsitt halsband. Jag tyckte att de blev fina, men de tyckte att det var rena pinan. De fick för sig att det var klipulver på dom så de har haft fullt sjå med att klia sig hela em.
I morse var det ett snölager på marken. Det var intressant att se hur valparna reagerade på det. (Det har varit snö tidigare men då fick de vara på altanen.) Det var ett par som vågade gå ut i det vita med det samma. Fyra av dom satt och tittade en stund innan de vågade undersöka vad det var för något. När de hade gjort ifrån sig var det bara roligt och de lekte som vanligt. De har ett ettrigt humör. Jag fick gå emellan. Det var en som inte släppte taget i sin syster.
Husse fick räfsa ihop löven flera gånger.
Nu är valparna sex veckor. De tre pojkarna har varit ute och åkt bil ett par mil för första gången. De var ganska tysta och snälla, men en av dom hade spytt lite.
Valparna har träffat snälla vuxna hundar. Bella (kuvasz) var här och hälsade på, och lekte lite försiktigt med dom. På söndagen var tre av dom och hälsade på Dimma (hovawart). De var både ute och inomhus. Sizka (mudi) tycker inte om valpar så hon höll sig undan.
Bella är stor så jag får hoppa för att kunna bita henne i örat.
Nu är valparna fem veckor. Jag har gjort mitt enkla mentaltest. Jag gör i ordning ett rum i källaren med olika saker som de aldrig har sett förut. Jag tar ner valparna en och en och ser hur framåt de är. Alla var nyfikna, mest framåt var tikarna. Hanarna var lite mer försiktiga i början.
I dag var det varken snö eller regn, så då släppte vi valparna på tomten. Det är en slänt och en trappa till den nedersta delen av tomten. Först stod de uppe och tittade, men det tog inte lång tid förrän de både hade lärt sig att gå i trappan och ner på slänten. En hel del vurpor blev det innan. Efter knappt en timma var de rejält trötta och sov gott.
Det blev en vana att vara ute minst en gång varje dag. Nu har Deréce slutat att städa efter valparna. Det är ingen trevlig syn när man kommer in till dom på morgonen. Att sex så små varelser kan skita ner så, kan man knappast tro.
Att vara ute på altanen är skoj.
Nu är valparna fyra veckor. Det firade de med att ta sig ur valphagen. Nu blir det en grind där men Deréce tycker inte om det hon kan ju inte gå till dom som hon vill. Men det skall lösas.
Dags för avmaskning igen. Vi skulle också försöka fotgrafera vilddjuren ett och ett. Inte så lätt, det var inte så roligt att stå stilla. Nu har de också fått sina namn. Man kan undra hur sex så små
valpar kan ha så mycket vätska i sig som skall ut. Tur att Smålandsposten suger bra.
Nu är de ute en stund varje dag. En stökig altan med skor, tofflor, sopborstar och en del annat är ett paradis för sex små valpar att göra av med energi på. Lång att springa på är den också. Efter en stund är det skönt att komma in i hagen och koppla av och ta en behövlig sovstund.
Nu är mamma Deréce med och springer i skogen med Bella, Pesto och Gnista om dagarna.
Mycket att springa på.
Nu är valparna tre veckor och har fått "riktig" mat för första gången. De tyckte det var riktigt gott och de hade ganska bra bordsskick. Nu börjar de första första tänderna tränga fram. De varit utanför valphagen två och två och undersökt omgivningen och nu får de två mål mat om dagen. Det har också varit besök av olika människor. En del har fått ett litet nyp av Deréce om de har varit lite osäkra. Valparna fick gå ut på tomten en liten stund på måndagen. Det var en del att upptäcka för dom.
Vårt första mål "riktig" mat.
Valparna är nu två veckor och börjar använda bakbenen också även om det är vingligt. Ögonen är öppna men jag vet inte om de ser något. Hör gör de fortfarande inte.
De låter som leksaks-pipdjur när de försöker skälla.
Avmaskade för första gången 16 dagar gamla.
När vi hade gått till sängs på lördagskvällen hörde vi en valp gny ihållande och Deréce var förtvivlad och ylade nästan som ett rop på hjälp. Jo då, en valp hade lyckats ta sig ur valplådan och kravlade runt på det hala golvet.
På söndagen fick vi sätta upp valphagen i stället. Gnista blev lycklig nu fick hon gå in till valparna. I valplådan hade hon inte fått gå in, det var fredat område.
På måndageftermiddagen kände jag en stor knöl vid ett juver. Mjölkstockning förmodligen. Har masserat hela em-kväll och även mitt i natten. På morgonen var det lika hårt men när valparna hade ätit frukost blev det mycket bättre. Var beredd på en nattlig tur till Läckeby. Har varit med om det förut, inte roligt.
Äkta syskonkärlek.
Nu är valparna en vecka och de har fördubblat sin födelsevikt så det finns tydligen god tillgång av mat.
De har gått från rosa till grått på nosarna. De gnyr lite högre och då är mamma genast framme och kollar vad som står på.
Deréce letar alternativa lyor. Under altanen är favoritplatsen. Nere i källaren tycker hon att det kan bli bra under en säng. Kommer hon inte ut eller ner i källaren kan det gå bra längst inne i en garderob. Jag tycker själv att de kan stanna där de är.
På 10:e dagen hade de flesta öppnat ögonen lite.
På 12:e dagen fick de klorna klippta för första gången. Det vat inte helt lätt, de var inte det minsta samarbetsvilliga någon av dom.
Många att hålla reda på.
Senaste nytt 20100915
Nu är valparna födda. I dag kl 12.00 började Deréce valpa och den siste föddes vid 15,00. Det blev tre hanar två vita och en svart. Tre tikar två vita och en svart. Alla vägde mellan 325 -365 gr.
Deréce var en duktig förstföderska, hon skötte allt perfekt.
Den allra första valpen.
|
|
 |
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|